Kubistisk fläkt-flinta

Export hette den, men världen kom aldrig att ligga framför dess fötter. Istället blev den lite kantigt grovhuggna enhetsmotorn från Husqvarna en angelägenhet för den svenska marknaden, igenkänd kort och gott som ”Flinta”. Det var som med postbilen. Ingen visste vad Tjorven egenligen hette, men TV:s genomslagskraft gjorde att huvudpersonen i Saltkråkan fick bli en statligt tillverkad Daf.  Så vad hade Fred Flintas motor att erbjuda? 

Först och främst var den lätt. Om varje tysk drömmotor var en medicinboll, kunde en Export betraktas som en handboll. Husqvarna hade en lång tradition av skickliga gjutare och aluminium hade blivit en specialitet. Det faktum att motorn bestod av ett antal moduler gjorde att den gick att tillverka modernt och rationellt i den 4 500 kvm nybyggda fabriken enligt ett genomtänkt bygglådesystem. Man kunde enkelt bygga kick- eller trampmotorer, två- eller treväxlade, med fläkt- eller vanlig luftkylning. När varje lite variabel räknats in kunde motorn presentera sig i 67 olika utföranden. Utvecklingen hade gått fort, ändå var den grundligt genomförd. Prototypmotorer hade körts i en speciellt konstruerad vindtunnel och fem heltidsanställda hade i samarbete med extraknäckande Huskvarna-ungdomar plågat motorn i 28 000 mil. Man hade kickat i minus 25 i kylrum och toleranserna låg på vissa delar på 0,005 mm. Trots storsatningen valde MCB att på slutet gå tillbaka till Sachs. Det kanske säger något om en motor som än i denna dag inte riktigt får hänga med Tuffa gänget. Det är synd. En gnutta grå personlighet har den, ändå är Husqvarna Export något av en svenskt ingenjörsbragd.