Maschinenbau
Av sammetskudden framburen, av maskinteknik skapad: en ikon! Den som alla vill bli polare med. Som alla drömmer om. Den ultraklassiska Zündappmotorn.
Svenska Mustang använde sig av Zündappmotorer. 265 var handväxlad, 267 fotväxlad. 1974 kom 278-08 med fyrskivig koppling och Mustangfabriken rekommenderade växellådsolja SAE 80 men också motorolja SAE 30 till växellådan. Ett svårt val för en okunnig 15-åring. Primärtransmissionen som hade drev, inte kedja eller rem som Husqvarna och ILO, höll för hårda tag. Zündapp påpekade att lättmetallcylindern reagerade likvärdigt på värmeutveckling med lättmetallkolven, vilket tillät snävare toleranser än på konkurrenternas motorer, det i sin tur gav tystare gång. Zündapp sade sig också ”klassa” motordelarna och krävde att A-kolv användes i cylinder med A-märkning. B-kolven var endast fem tusendels millimeter större och ändå för grov, nypningsrisken blev stor. Ursprungsmotorns äggform hängde med till 1970-talets mitt, sedan blev åtminstone cylindern betydligt kantigare. Motorkåporna följde snart i spåren och nästa steg var att måla dem svarta.
Kicken var från början mycket lång men också kraftigt böjd och följaktligen kallad banankicken. Ersättaren gjordes rakare men var fortfarande lång och förblev därför mer lättrampad än exempelvis Sachs. Växellådan med dragkil har fått varierande kritik genom åren. Distinkt, nja. I praktiken kuggar tvåan och trean inte i förrän knäskålen passerat örat. En Zündapp är av hävd lättstartad. Lika lätt accelererar den till 30 km/h där den tvärt lägger av. Ingen Zündapp verkar dock gå så sakta nuförtiden. Den smått otroliga slitstyrkan håller flottan rullande, delar passar sinsemellan på de äldre och nyare versionerna och nytillverkningen av svåra bitar växer lika snabbt som cylindrarnas dimensioner. Därav den ständigt stigande toppfarten.
Sedan 1920-talet tillverkade Zündapp-Werke GmbH i München motorcyklar och i början på 1950-talet togs mopeden upp på programmet. Enkla maskiner, remdrivna enväxlade och cykelliknande. Raskt utvecklade Zündapps specialister tillsammans med hårdhänta testförare allt bättre modeller. 1958 släpptes Sport Combinette. Evolutionen av denna kom att kallas KS 50 och är den modell som idag bäst förknippas med Zündapp. Mopederna var noggrant monterade, hårt kontrollerade och därför typiska tyska kvalitetsprodukter. Det dröjde inte länge förrän det delades ut förtjänstdekaler till de tyskar som kört 50 000 km – eller än mer förbluffande – 100 000 km med samma motor!