Born to be child

Hollywood hösten 1969. Låg budget, stridigheter mellan skådespelarna och ett minst sagt drogliberalt budskap hindrar inte filmen Easy Rider från att bli kassasuccé. Men men. Om biobesökaren bara var det minsta motorintresserad stod Peter Fondas och Dennis Hoppers stentuffa choppers för det kvardröjande intrycket. Fondas kromade båge, kallad Captain America, bräckte allt. Ett så högt styre, så lång framgaffel eller lika häftigt uppsvängt avgassystem hade väl aldrig tidigare skådats! Att skinnjackan, hjälmen och den karismatiska motorcykelns tank lackerats i ”Stars and Stripes”, den amerikanska flaggan, gjorde skräniga tonårsgrabbar stumma av förundran! Hur hamnade då choppern, denna smått skräckinjagande tvåhjuling körd av individer i lagens utmarker, i den italienska knatteligan!? För att förstå orsaken går vi några år tillbaka i tiden. 

Under 1960 -talets inledning överöstes den italienska tvåhjulingsmarknaden, tack vare mängder av inhemska tillverkare, av fräcka mopeder. Stilen var sportig och typiskt italiensk. Det sålde - en lika viktig faktor för försäljningssiffrorna skulle offroadåkandets ökande popularitet på den största exportscenen, USA-marknaden, komma att bli. Hos Garelli, då en av de framgångsrikaste italienska firmorna, utnyttjades tillverkningskapaciteten till bristningsgränsen. Amerikanernas sug efter rekreationsfordon verkade omättligt och i slutet av 1960-talet kom en order om ytterligare 50 000 riktigt små mopeder. Nu krävde de amerikanska barnen kopior av pappornas cross­hojar – minibikes. Över öknar, skogar och milsvida stränder låg avgasmolnet tungt. Offroad­åkandet i USA var en sprickfärdig kassako färdig att mjölkas men Garellis resurser uttömda, företaget tvingades tacka nej till utvidgade leveranser. Då klev Mario Agrati, son till Garellis VD fram. 1968 startade unge Agrati tillsammans med Garellis före detta utlandschef egen tillverkning. Företaget döptes till Fantic och intog en viktig roll som leverantör av de efterlängtade minibikarna. Fantics sortiment sträckte sig över en mängd tuffa småttingar, ofta sålda under produktnamnet Broncco. Offroadmopederna Caballero och Cross 50 följde strax i hjulspåren och var en flirt med de amerikanska ungdomarna. 


Samtidigt med tvåhjulingarnas försäljningsframgångar möttes den nya filmgenren spaghetti­västern med lika stort intresse. Tack vare tuffa skådespelare som Clint Eastwood, Terence Hill och Bud Spencer vändes tonen i ”spaghetti” – från nedsättande till positivare andemening. Att de två sistnämnda skådespelarna faktiskt var italienare döpta till Mario Girotti och Carlo Pedersoli visste nog ingen. Men varken sporrar, snusnäsdukar eller cowboyhattar inspirerade till Fantics nästa modell. Den senaste snackisen inom filmvärlden var tveklöst Easy Rider, och hos Fantic gloddes det på Peter Fondas hoj på samma vis som tonårsgrabbarna. 

Mopedvärldens nya huvudrollsinnehavare klev in på scenen till 1972. Fantic Chopper, mer uppseendeväckande än någon moped hittills. Direktkopiering av den amerikanska förebilden var det inte frågan om. Här blandades friskt mellan skiftande stilelement, allt inom en hjulbas som inte riktigt ville räcka till. Racingmaskinernas lätthålsborrningar mötte Flower Powervågen i form av klisterdekaler, men också det sirliga konstsmidet. Det groteskt stora bakhjulet innehöll mängder av gummi och skulle gjort varje traktor mallig, medan framhjulet tack och lov höll sig inom givna ramar. Den uppsvängda ljuddämparen hade ofta avslut i form av en fiskstjärt. Efter dessa excesser artade det sig för den ansvarige italienske formgivaren. Framgaffeln var tillräckligt lång. Kanske skulle den vinklats ut mer än vad som skett eftersom motorn hamnade oproportionerligt högt!? Då var ramens neddragning just vid förarens bakdel bättre. Solosadel fanns men det förekom även en soffliknande historia i två etage, till och med i flera olika vågade utföranden. 

Bert-Ove Andersson i Hjo hittade sitt helkromade exemplar på veteranmarknaden i Imola, Italien.
– På alla år hade jag tidigare bara sett ett dåligt repobjekt. Den här var fin så jag slog till direkt. Det går inte vänta om man vill ha något, och just Fantic Chopper har varit en dröm för mig.

För att köra Fantic Chopper krävs att armarna sträcks mot himlen och ändå når sadelns kromade ryggstöd högre än så. De krusidulliga smidesdekorationerna hämtade inspiration i samtidens kroginredningar eller för den delen trädgårdskonst. Trots fotpinnarnas framskjutna placering förblir körställningen hoptryckt. Kraften i Mina­rellimotorn är det däremot inga fel på. Fantic Chopper 50 var för en tid den snabbaste mopeden i England, troligen aldrig i Tyskland där Kreidler och Zündapp regerade. Till Sverige kom aldrig Fantic Chopper. Skulle den slagit här!? Antagligen bättre än de generat mycket tamare alternativen. Med Crescent CS 50 ansträngde sig MCB-koncernen att skruva ihop en attraktiv moppechopper till 1971. Fem tum mindre framhjul och praktiskt bärhandtag skulle locka köpare. En grov fel prioritering. Ram hämtad från Compact gjorde skapelsen retfullt kortväxt samtidigt som den fransförsedda sadeln enligt reklamen ”påminde lite lätt om Easy Rider”. 

Störtbåge fanns som extratillbehör och kom denna på tal av omtänksamma föräldrar låste tonåring in sig på sitt rum och stannade där. Skitlöjligt!
Då var ändå Yamaha FS1 Yankee en resligare uppenbarelse, med längre framgaffel och den stöddigaste långsadel som sytts. Fyra växlar, tillbakalutad körställning och betydligt mer mellan benen men inte heller den någon riktig chopper. Nej, ska det vara mopedchopper, ska det vara Fantic Chopper 50. Något vildare är svårt att tänka sig. Imponerande än idag, salt och flottig på samma gång, gör den att benen känns som kokt spaghetti på vem som helst.