Like a dream!

Är vår tids laborerande med historien ett tecken i tiden? Kontrafaktiska skildringar svämmar över i böcker och magasin, tänkbara skeenden kittlar vår fantasi. Vad hade hänt om Tyskland hade vunnit andra världskriget? Eller om Hitler dödats vid ett attentat? De enkla svaren är: ingen vet. Desto mer substans finns i den sorts fiktiva historieskrivning som Bernt Andersson och Peter Ström ägnar sig åt. De båda har ovetande om varandra omsatt idéer och teorier till plåt och praktik, till lister och linjer. Så här kunde det ha sett ut om ...

Två begåvade kreatörer med en blick och fingerfärdighet utöver det vanliga har formulerat varsitt svar på en fråga som på allvar kan fördriva sömn: Tänk om USA haft en mopedindustri värd namnet? Eller mer skruvat – tänk om Nymans legat i Detroit? Den sista frågan har viss substans. Nymans hade modet att låta den begåvade frilansformgivaren Björn Karlström på kort tid utveckla sortimentet av mopeder, från rationella och småtorra folktransportörer till rena rama drömtårtorna. Ingen annan svensk moped kom i närheten av det futuristiska tilltal som Crescent 2000 visade. Här fanns den amerikanska bilens uppseendeväckande linjeföring, en mjukt svävande form, som trots uppenbara produktionstekniska kompromisser fångade in känslan av yttre rymd, flykt och elegans. Ett visst mått av frisk galenskap märks i regionen kring strålkastare och tank. Nymans hade förstått att spektakulär design var nyckeln till marknaden. Crescent 2000 eller Månraketen som den kallades, var en mikroreflektion om vad stort som pågick i Detroit i mitten av 1950-talet. Faktum är att modellen efter premiären 1956 ställdes ut av Svenska Slöjdföreningen som ett exempel på god och modern svensk formgivning. 


Peter Ström, även kallad Strumpan, bor i Stockholm. Han bygger H-D, hotrods, gitarrer och mekar dragracing; nyss hemkommen från intensiva veckor i USA med funny-car teamet Jonnie och Johan Lindberg. Kontrasten till en moppe kan tyckas stor, en moppe som hur man än jackar och har sig aldrig kommer i närheten av 0-100 km/h på 0,83 sekunder. Men Peters noggrannhet och fokus har varit avgörande för att lyfta ett moppebygge över mängden.
 
– Jag ville få den lite mer clean, låta linjerna tala, egentligen har jag inte gjort så mycket, menar Strumpan.

Tvärtom säger vi. Knepet är att inte ta i för mycket, som i dragracing. Här är finöga, finlir och fint jobbande fingrar. Massor av kvällar. Moppen trillade in i verkstan på jobbet (där man reparerar tunnelbanetåg) som en pubertetsyttring, med look-a-like billetdelar och dödskallemålning. Jobbig, men komplett. Peter riktade karossen. Fick hjulen att både spåra och sitta snyggt i skärmarna, det gjorde de inte från fabrik. Han sydde en ny sadel– tuck n' roll! – och adderade reglage med bakelitknoppar som i likhet med lampor och annat låg dömda till förgängelse i jobbets skrotlåda. Handtagen i skogsgrönt är marknadsfynd och strålkastaren kommer från en handsökare. På karossen bakom sadeln skruvade Peter dit en ny kromslist, även den sannolikt från ett tunnelbanetåg. Dekorationslisten runt baklyktan är egenknackad. För att originalet inte såg ut som det skulle göra. Där någonstans hittar vi Peters filosofi, att rätta till det fabriken gjorde fel. Finjustera. Resultatet blir en direkt länk till Björn Karlströms skissblock, där urformen lyfts fram i ett rent, klart ljus. 

Peters Crescent berättar en lite annan och mer intrikat kontrafaktisk historia. Säg att man leker med tanken att Nymans faktiskt var ett blomstrande företag i Detroit under den ekonomiska boomen på 1950-talet. Då hade Crescent 2000 tack vare sin formstarka kaross mycket väl kunnat generera en livlig customscen i Kalifornien några år senare. Vi säger så. Den hade kanske till och med utvecklats till att bli mopedernas svar på den klassiska, taksänkta Mercuryn 1949-51. Den djupt mörkgröna lacken skulle hedra vilken prisvinnande blysläde som helst på Oakland Roadster Show och det faktum att moonkapslarna var lika mycket en praktisk åtgärd som en estetisk förhöjning förminskar inte slutresultatet. Tvärtom. De halvmatta trycksvarvade kapslarna i aluminium gör Peters skapelse rakt av – helgjuten.

– Jag orkade inte fixa de skabbiga hjulen. Bak satt det fel fälg. Men så såg jag kapslarna i polarens garage, han fick en kopp kaffe för dem, skrattar Peter. Efter att ha borrat och gängat hål i kanten av naven räckte det med maskinskruv och lite finputsning med plåtsax för att få det hela att sitta fast och se rätt ut. 

Den mjuka och genomarbetade känslan bor även i Bernt Anderssons fascinerande bygge. Men riktningen är en annan. Bernt bor i Borlänge. Rörmokare. Han får väl ur sig ett bygge om året ungefär, alltid gedigna och idéstarka saker.

– Jag bygger bara från skrot. Vill inte förstöra några moppar som skulle kunna bli fina originalrenoveringar, säger Bernt. Den här gången började han i likhet med Peter Ström med en benskyddsförsedd 2000S.

Men plåtsköld passade inte in i Bernts planer. Planer som utvecklades successivt med varje ny upplevelse av heureka i garaget. Den första snilleblixten kom med bensintanken, som behövde få det långa röret till bensinpåfyllningen kapat efter amputationen av benskyddet. I samma veva byggde Bernt en kant runt strålkastaren som – slump eller inte – fick konturen av ögat hos en Chevrolet -57. Nu föddes stilen. Tre gälliknande upphöjningar byggdes på vardera sidan på tanken, lite oortodoxt formade av stavar av tenn! De skulpterades, löddes fast och skulpterades lite till. Med S-emblem från en, ja ni ser vad, blev bensintanken något helt annat. Sedan gick det av bara farten. Ett bakljusglas till en Chevy -55 dök upp på Falumarknaden.

– Först tänkte jag kapa ner glaset, men så sa en kompis att jag istället skulle höja upp bakändan, göra den rakare. Så då gjorde jag det.

Plötsligt blev det en kontrafaktisk moped från General Motors. En Chevroped! En femtiosjua utan tvekan, när Bernt väl kläckt listarrangemanget, som helt enkelt är aluminiumfärgad självhäftande vinyl, inramat av kromlister på metervara. Crescent själva tangerade denna finess till -57 års modell, men motivet var mer pilformat. Tennstavarna kom till användning till två omgångar ”gälar” längst ned på karossen och i det som mycket väl skulle kunna förväxlas med ett pressveck på den hemgjorda kåpan bakom cylindern. Just det, hemgjorda kåpan:

– Gjorde ett pressverktyg till hjulhuskanterna till min Goggomobil. Det gick att använda även till Crescent, säger Bernt och får det att låta urenkelt.

Den fläktkylda originalmotorn fick se sig utskuffad, in kom ett tonårsspöke från gömmorna som renoverades från grunden och fick tvåkomponents billack i silver och en större cylinder som inte bara gör moppen snabbare utan även – snyggare. Kan en cylinder bli mer skulptural utan att utgöra en niondel av en stjärnmotor?

Sista trolleritricket blev lackeringen. Plåtvolymen krymptes med smakfulla fält och exceptionellt väl valda kulörer som samtidigt binder ihop formen. Med kromdekoration i framskärmens nederkant från en ”raketare” skjuter en horisontell linje vidare ut i det vapenliknande avgasröret, pangbra helt enkelt! Björn Karlström hade gillat det här. Två retrovisionära byggare. Två byggen som lika gärna skulle kunna ha stått parkerade vid en neondränkt drive-in diner någonstans i USA för halvt sekel sedan. Vilket i sig låter som ett helt annat universum.