Framtidens schlager
Kom den från ett vitt svart hål i rymden? Från urhavet? Framtiden? En serietidning? Bli du och bror med 2013 års mopedsensation. Från Hede.
Det går inte med säkerhet påstå att Jules Verne och Fritz Lang var inne på det här med mopeder. Men om de i sina respektive framtidsskildringar hade fantiserat ihop en lämplig 50-kubikare skulle den med visshet sett ut som den skimrande farkosten från Hede i Dalarna. En blandning av ”En världsomsegling under havet” och ”Metropolis”. Samtidigt en urcell i plåt. Bottenlevande och inte särskilt sällskaplig. En mekanisk ordnad organism som halkat ur ekosystemet. Per Lövgrens framtidsmaskin utsöndrar associationer hejvilt: ett brittiskt Victor bombplan, ett mittuppslag i Populär mekanik 1951, en datoranimation från Pixar ... ändå är den något helt eget. Urspårat, galet och alldeles underbart. Hur plåtmästaren Per byggde den läser du lite längre fram.
Formen gör allt för att leda bort tankarna från vardagligheter som markkontakt och hjul. Ett tag hotade experimentlustan i verkstan att slå i taket när en symaskin rullades in och man började drapera silvertyg som en krinolin, allt för att ta itu med tyngdlagarna. Det gick bra en bit upp i fart, sedan började tygkjolen leva sitt eget liv. Inte för att det behövs en grill, men det finns en, och den utstrålar precision och Bugatti. Maskinestetik sent 1920-tal. I karossens underkant löper valsade rillor som både visuellt och konstruktivt styvar upp hela vagnkorgen. Piaggios rälsbussar från 1930-talet, byggda efter amerikanska Budds lättviktspatent, vilade på likvärdiga principer. Den brydsamma blicken är svår att slita sig från. Energiska skaftögon genomborrar betraktaren och den höga pannan bidrar till det svåravlästa ansiktsuttrycket. De mattglänsande aluminumplåtarna får sin lyster med regelbunden behandling med scotchbrite. Skarvarna är tydligt redovisade med flygplansnit, det blir hudveck och fartränder i samma plåtdrag. Avgasutsläppet på karossens högra sida skulle hedrat kapten Nemos Nautilus, Så det roligaste av allt, det som både var en förutsättning och det som understryker farkosten sammansatta personlighet: den icke namngivna kinesmoppen. Den som liksom bor där inne. I en egen metallglänsande kokong. Den som gör att alla löften om evighetslånga resor verkligen kan infrias. Härifrån nu, vidare in i Framtiden.
