Smålänningen

Det där med modellnamnet känns tvetydigt. Ingenstans står det Sierra – i betydelsen bergskedja – på denna härliga skapelse. Däremot står det Motorette. Svaret får vi om vi går tillbaka i historien. Värnamo var Apollos hemstad där M. Berlin & Co AB sedan länge tillverkat cyklar och motorcyklar, och Motorette var bara en av företagets alla modeller. Första versionen av Apollo Motorette var på hela 80 kubik. Presenterad 1951 som en praktisk om än märkligt inklädd och aningen uppförstorad damcykel. Utan växlar var den lättkörd och därför, sa man, ett lämpligt motorfordon för kvinnor. Modellen försvann nästan direkt och efterföljaren blev genom mopedlagens införande i juli 1952 därför en moped. Fortfarande med cykelinfluerad ram och enorma hjul. Bränsletanken, den gömdes inuti ramen. 

1954 skedde en ny förändring då mindre hjul och knubbigare däck presenterades och tanken åter hamnade där den förväntades vara, framtill på övre ramröret. Efter några års trevande var man slutligen i mål, Apollo Motorette var nu en fullvärdig moped. M.Berlin & Co AB satsade med tillförsikt vidare på Motorette-konceptet som visat sig  så bärkraftigt. Lite oväntat bjöd en annan smålänning draghjälp. Dess namn var förväxlingsbart med Motorette – Novolette, Husqvarnas storsäljare. 

Motorette och Novolette! Två slagkraftiga modellnamn som strösslades över mopederna, från bensintanken ner till däcken. Poetiska signalord som syntes och låg bra i munnen, lätta att lägga på minnet. Till de olika Apollomodellerna användes motorer av skiftande fabrikat. Zündappmotor innebar ett Z i modellbeteckningen följt av en numrering som verkade vald på måfå och inte i nummerföljd. Så fanns F som i Fuchs. Ex som i Express. Under 1950-talets senare hälft användes Zündapp Combimot flitigt, en trevlig bekantskap. Flexibel till karaktären och med härligt morr. Två växlar var en för lite, tre hade gett ännu bättre acceleration. Drivningen skedde via kedja. I en enklare version användes kilrem och endast en växel. Dessa precisionstillverkade kraftkällor fordrade ingen direkt inkörningsperiod, efter 30 mil funkade det med fullgas. 


För femton år sedan köpte Sven Erik Svensson i Målilla denna välvårdade Apollo från Smålands bil- musik- och leksaksmuseum i Rydaholm. Moppen är från 1957 och har således ”nyheten” helikopterram. Då konkurrenterna länge använt ”flygstål” till sina ramar ville Apollo ge svar på tal. Skicket är behagligt. Ett orört original med milt, vackert slitage. Som man vill ha det. Tidningen FART testade nykomlingen men tyckte bakfjädringen var för slapp och gillade heller inte bakbromsen, vilket Sven-Erik Svensson instämmer i. Han har besvär med att bromsen låser sig vid backning. Teknikens Värld var av helt annan uppfattning och hyllade fjädringen, kallade den förstklassig, samtidigt som båda tidningarna fallit pladask för motorn och den tydligt framåtlutande körställningen. Teknikens Världs Tommy Wiking vågade påstå att Apollo Sierra Z-15 genom sin konstruktion mest verkade avsedd för – och historien upprepades – kvinnorna. Farts Gunnar Friberg vågade inte sticka ut hakan lika långt utan nöjde sig med att konstatera att mopeden hade ett praktiskt bärhandtag. Likt en handväska säger vi. Sådana som alla kan bära. Män som kvinnor. m