Il compressore

Marcus Malteus är ingen vanlig hemtrimmare. Bland mycket annat har han ett förflutet som elektronikansvarig hos Koenigsegg. Där utvecklade han superbilarnas elsystem. Lägg därtill driftighet av den obändliga sorten och lång erfarenhet av avancerat bilbyggande. För ett tiotal år sedan figurerade Marcus extremt teknikspäckade BMW 2002 i världens motorpress. Ett bevis på osedvanlig teknisk briljans sa man den gången, arbetar grabben för NASA!? 
När Marcus Malteus ger sig i kast med en Gilera Touring, just en sådan han hade som 15-åring, kan man alltså förvänta sig något utöver det vanliga. 
Redan när han i vuxen ålder köpte mopedvraket var det med en baktanke. Diverse delar låg sparade sedan ungdomsåren. Som den ytterst ovanliga 80-kubikscylindern och en extremt sällsynt packväska märkt Gilera. ”Var rädd om väskan pojk”, löd säljarens uppmaning. Marcus erkänner att han då som nu mest tittade på insugets storlek. Kunde det kanske borras upp ytterligare en gnutta!? 

– Under tonåren hade jag mängder av moppar. Skruvade och körde. Men det var Gilera jag fastnade för.

Nyförvärvet renoverade Marcus parallellt med en härlig Crescent 2000. 
– Det är enklare, säger han utan att egentligen förklara hur det kan vara lättare att fixa två så olika moppar samtidigt än att komma undan med bara en. 
– Det var huggsexa på delarna från Tradera och Ebay. Nu sitter tredje uppsättningen hjul på Crescenten och den blir bara bättre och bättre. 


Snart når den bortom perfektion tänker jag där jag står och studerar en skinande Crescent i nyskick. Gilerans hjul däremot, de håller ännu måttet liksom det exotiska Tomaselli-styret och den dugliga framgaffeln från Ceriani. Allt som varit trasigt, och det var mycket, har Marcus lagat, slipat och donat med och sedan återmonterat. Strax innan lackering hejdade han sig och skruvade dit den fina trimcylindern. Det var i det här skedet som Marcus drömska plan började få fäste på allvar. Konventionella trimdelar kan köpas snart sagt överallt – men är just det: konventionella. Hur många mopeder kan man se med överladdning, resonerade Marcus!? 

Det finns enklare och tillförlitligare sätt att öka effekten på mopedmotorer, men något fränare än överladdning går nästan inte att fantisera fram. En bärkraftig idé snurrade redan i det blonda huvudet. Marcus hade tagit reda på att smogpumpen från en BMW M5 höjer trycket med flera bar och borde funka perfekt på Gilerans redan trimmade motor. Sagt och gjort för en som kan hantera svarven svetsen och diverse verktyg. Provstart. Första minuten lirade allt finfint. Sedan small det till. När kompressorn kaviterade. Ett välkänt fenomen skulle det visa sig. Strömningsförluster kan under ogynnsamma förhållanden göra så pumpbladen imploderar. Med Gilerans höga varvtal blev då effekten densamma som vid en explosion: större och mindre metalldelar lossnade. För Marcus del skedde detta vid ett hastigt avdrag på gas, man står där och gasar eller hur, och resultatet blev en söndersmulad smogpump. Vad värre var: den svårfunna cylindern var bortom räddning.

– Det var ett smärtsamt ögonblick. Nog sagt, mumlar Marcus.

Ruta noll blev snart ruta ett när Marcus fick höra tala om en kille som sålde små Roots-kompressorer. Det var nytändningen som behövdes. Bröderna Roots patent från 1860 för luftpumpar, där luften komprimerades mellan rotor och pumphus, fick sin spridning genom flyget, där förhållandevis lite vikt adderades samtidigt som effekten kunde höjas dramatiskt. Låter som ett recept för en moppe.

– Den Roots-kompressor som jag kom över har intern smörjning, kugghjulen ligger i oljebad. Den driver via en extra remskiva på svänghjulet och fästena är justerbara. På så sätt kan jag enkelt spänna remmen vid behov, säger Magnus, som formade den stöddiga skyddskåpan av aluminiumplåt genom att banka ut den mot en mall. Sedan svetsades den och polerades – fabrikssnyggt!

Även förgasarens tudelade luftintag präglas av konstruktörens extrema noggrannhet. En smakfull liten blankpolerad pjäs som ingen italiensk industridesigner kunde fått till bättre.

– När jag märkte hur allt lirade som det var tänkt, lämnade jag in en massa delar på lackering. Under tiden tog jag fram nya dekalset efter egna idéer. Supercharged Edizione och sånt. Jag har försökt att få så fabriksmässigt utförande på alla detaljer.  

På utställningar Marcus besökt i sommar är det i första hand inte den Malteuska förfiningen som fångat allmänhetens uppmärksamhet. Förändringarna är så precist utförda att de sömlöst smälter in i Gilerans konstruktion utan att märkas. Det måste till extrema expertögon för att förstå.  
Istället är det överladdningen som får ögonbryn att höjas, konversationer att stanna, stenansikten att rämna.

– Kompressormatning, säger Marcus. Bara ordet är laddat, och när folk väl upptäcker själva kompressorn blir de som förhäxade. De står kvar länge, pekar och frågar. Ett bättre bottenvrid är väl annars den största praktiska vinsten. För övrigt är det hela mer show än go, erkänner Marcus.  
Det är bara en avgörande del som saknas. Det karaktäristiskt ljudet. Marcus är förbryllad över att den inte viner på det där märgfulla viset som den ska. 

– Där är ju rakskurna drev precis som det ska vara, är de för små för att låta?

Nu ska ingen tro att Marcus nöjt sig med fakta och lever sitt liv vidare i tystnad, nej då. Han kommer inte att ge sig förrän det låter helt rätt, om det så krävs att han ska konstruera en digital högtalaranläggning för ändamålet. Efter den första ödesdigra motorsprängningen är det inte utan darr som Marcus gör en trevande körning framför kameran. Men när han märker att den egenhändigt ombyggda laddtrycksmätaren för industribruk indikerar toppvärden, släpper de inneboende spänningarna. Och eftersom heller inga som helst missljud hörs glöms snart all gammal trolldom bort. Det blir bakhjulsåka och sladdande i gruset. Inget fel på draget där inte. Toppfarten törs vi inte klocka. Noggrannhet präglar Marcus Malteus mekaniska gärningar. Just överladdning är hans egen privata heliga graal. Han kan inte lova säkert, men får Marcus bara till den extra lilla fritid som behövs kommer vi snart att få höra talas om en moped med turbo. Blir det italienskt igen, eller kan vi hoppas på att få se och höra en sällsynt välputsad Crescent 2000?