Bild
Nästa artikel
Maximal mix!
Publicerad 15 september 2016
Motorer
Unga damer, kanske en och annan gubbe. Så såg de tilltänkta kunderna ut till Maxi, som började tillverkas 1969. Motorn hette E 50 och mot alla odds kom Maxi att bli en maximal multimaskin.
Enligt Puch var nya slanka modellen Maxi P med pedaler och enväxelautomatik en ”lätt-moped”. Inom bilvärlden hade tvåstegsautomat förekommit på 1950-talet. Maximotorn innehöll bara en växel, inget kopplingshandtag, inga andra konstigheter. Den tänkande mopeden. För växellådans konstruktion och tillverkning stod Fichtel & Sachs.
Automatikens slungkoppling arbetade i samma slags automatlådeolja som bilarna och med litet gaspådrag grep kopplingen in och hastigheten steg sedan i takt med varvtalet. Motorpaketet innehöll färre delar än konventionella mopedmotorer, om någon enda rörlig del skulle valts bort hade inte motorn funkat sade reklamen. Fiffigt nog klövs blocket horisontellt vid reparation. Inga delar riskerade falla ur och komma bort. Puchs svenska importör Lundabolagen gav självklart ut en sprängskiss över E 50 i enväxlat automatutförande för de som råkat skruva isär sin motor och inte fick ihop den.
Den fartvindskylda cylindern med sina väldiga kylflänsar pekade framåt, i linje med markplanet. 38 mm i borrning och 43 mm i slaglängd innebar 48,8 cm2. För att tillfredsställa smörjbehovet måste fyra procent motorolja SAE 40 blandas i bensinen medan det räckte med två procent tvåtaktsolja. 1986 hade utvecklingen nått så långt att endast en procent Pucholja blivit tillräckligt.
1975 kom Maxi K2. K som i kickstart. Kompressionen hade sänkts från 9,8:1 till 8:1 och den enda hästkraften togs ut vid 4 000 r/min, men varvtalet verkar också varierat genom åren. På 1980-talet presenterades Maxi K3. Kompressionen var nere på 7:1 men samtidigt var effektuttaget höjt till 1,2 hk. På vissa marknader bytte motorn beteckning till ZA 50 och stod då för tvåväxlad automat. En manuellt tvåväxlad handväxlad version fanns också. Höger sidokåpa varierade kraftigt i utseende på de olika utförandena.
Tjej eller gubbe. Custom, chopper eller off road. Puch Maxi fanns i en mängd förklädnader och E 50-motorn var ständigt närvarande, likadant på Puch Kansas, ibland svartlackerad. Aluminiumcylindern hade sju sidoflänsar, den mer hållbara stålfodrade cylindern åtta. Nio sidoflänsar fanns på Magnum X – Puch minicrossmodell – vars utgående axel försetts med två lager som tog upp kraften och nu eftersöks av pålästa trimmare. I samma motor satt pluggen lös och togs enkelt bort när barnen växte och krävde mer fart.
Text: Stefan Wulff Foto: Claes Johansson
Automatikens slungkoppling arbetade i samma slags automatlådeolja som bilarna och med litet gaspådrag grep kopplingen in och hastigheten steg sedan i takt med varvtalet. Motorpaketet innehöll färre delar än konventionella mopedmotorer, om någon enda rörlig del skulle valts bort hade inte motorn funkat sade reklamen. Fiffigt nog klövs blocket horisontellt vid reparation. Inga delar riskerade falla ur och komma bort. Puchs svenska importör Lundabolagen gav självklart ut en sprängskiss över E 50 i enväxlat automatutförande för de som råkat skruva isär sin motor och inte fick ihop den.
Den fartvindskylda cylindern med sina väldiga kylflänsar pekade framåt, i linje med markplanet. 38 mm i borrning och 43 mm i slaglängd innebar 48,8 cm2. För att tillfredsställa smörjbehovet måste fyra procent motorolja SAE 40 blandas i bensinen medan det räckte med två procent tvåtaktsolja. 1986 hade utvecklingen nått så långt att endast en procent Pucholja blivit tillräckligt.
1975 kom Maxi K2. K som i kickstart. Kompressionen hade sänkts från 9,8:1 till 8:1 och den enda hästkraften togs ut vid 4 000 r/min, men varvtalet verkar också varierat genom åren. På 1980-talet presenterades Maxi K3. Kompressionen var nere på 7:1 men samtidigt var effektuttaget höjt till 1,2 hk. På vissa marknader bytte motorn beteckning till ZA 50 och stod då för tvåväxlad automat. En manuellt tvåväxlad handväxlad version fanns också. Höger sidokåpa varierade kraftigt i utseende på de olika utförandena.
Tjej eller gubbe. Custom, chopper eller off road. Puch Maxi fanns i en mängd förklädnader och E 50-motorn var ständigt närvarande, likadant på Puch Kansas, ibland svartlackerad. Aluminiumcylindern hade sju sidoflänsar, den mer hållbara stålfodrade cylindern åtta. Nio sidoflänsar fanns på Magnum X – Puch minicrossmodell – vars utgående axel försetts med två lager som tog upp kraften och nu eftersöks av pålästa trimmare. I samma motor satt pluggen lös och togs enkelt bort när barnen växte och krävde mer fart.
Text: Stefan Wulff Foto: Claes Johansson
Logga in eller skaffa ett konto för att kommentera