Autopiloten

Rex Motorenwerke låg i München och var för ett tag den näst största mopedtillverkaren i Västtyskland. Företaget ägdes av bröderna Erich och Kurt Bagusat. De var passionerade ryttare med hästuppfödning som fritidsverksamhet, något som så småningom drog in familjeföretaget i svåra ekonomiska oegentligheter. Efter en skatte­razzia mot Rex Motorenwerke 1956 dök försäljningen av tyska Rexmopeder snabbt till sjunde plats. Bröderna måste välja. Hästar eller hästkrafter.
I Sverige användes Rex-motorer av både Husqvarna och Monark. 1954 lanserade Husqvarna sin egen mopedmotor och lät därmed Rex bli en parentes i sin historia, medan Monark vid samma tid började använda de pålitliga motorerna från München. Problemet med den svenska marknaden var att det redan fanns en stor cykel- och mopedtillverkare i Halmstad som hette Rex. Lösningen blev att på den svenska marknaden döpa om Rex-motorerna till Pilot. 

Husqvarnas version FM 40 var av påhängstyp. Inledningsvis placerades motoraggregatet och bensintanken över framhjulet men blev snart standardmonterat inne i ramen. 40 kubik och lagenliga 0,8 hk. Boschmagnet och Bingförgasare. Enväxlat och remdrift. Basupplägg.
Monark sålde stort här hemma. Till Monarpeden användes motorer utöver Pilot från skiftande tillverkare som Express, ILO, NSU. Så sent som 1958 fanns remdrivna Pilot FM 50 kvar på Monarks sortiment! Till packmopeden M61, som oftast fick kämpa hårdare än bruksmopederna, valde Monark den kedjedrivande tvåväxlade varianten Pilot 504.
Medan den populära och kraftigare byggda ILO Pianomotorn presterade sin knappa hästkraft vid höga 4 300 r/m klarade Pilot FM 50 av samma sak redan vid 3 400 r/m. Först vid 5 000 r/m nåddes 30 km/h. Av siffrorna framgår Pilotmotorns dragvillighet redan i mellanregistret.

Text: Stefan Wulff  Foto: Claes Johansson