Bild
Nästa artikelFelix vinnarbomb!
Publicerad 23 juni 2015
Reportage
Felix Forsberg i Gävle är en elvaåring som vet vad han vill. Hans chopper-moppe är en prisvinnare med patinerad lack och detaljer från skrothögen.
Den är låg, lång och böjd, har skrikfärgade hjul och crazydetaljer. Precis som Felix Forsberg vill ha det. De fina proportionerna satt där redan från början på Felix ritning i skala 1:1.
– Jag fick rita om lite, men inte så mycket. Jag ville ha allt böjt. Både ramen och gaffeln, säger Felix, som råkar vara uppvuxen i en högkreativ garagemiljö. Men tanken på att bygga något eget vaknade efter att han känt sig lite provocerad. Familjen Forsberg, som består av mamma Carolin och pappa Peter, besökte en lokal hojutställning. Vinnaren i mopedklassen var verkligen inget vidare. En Kina-chopper direkt från butik. Så får det inte gå till. Hojtävlingar vinner man efter att ha kämpat i garaget kväll efter kväll, det visste Felix efter att ha varit med pappa Peter på åtskilliga byggtävlingar.
Peter Forsberg är meriterad på området: svensk mästare i hojbygge. Harley-Davidson ska det vara förstås, men fantasin slutar inte där. Av en okörd motor av märket Furir, tillverkad i Gävle 1916, blev det en hel fantasimotorcykel med samma namn. Stilarna har pendlat mellan högfinish och det vackert slitna. Det senaste och i särklass mest utflippade projektet – en H-D med titanram och dubbla jetmotorer(!) – var under uppbyggnad när sonens idé om en moped slog rot.
– Jag hade förväntat mig ett snabbt projekt, någon månad eller så, men Felix ville mer, säger Peter. Det tog ett helt år. När hjul och en 1970-tals Moto Morini (150 kr på Tradera!) måttats in på ritningen var det bara att sätta igång med rörbearbetningen.
– Det var ganska svårt. Vi har ingen bra rörbockningsmaskin, påpekar Felix, som snart lärde sig svarva och fräsa. Svetsningen fick bli Peters avdelning, övriga arbetsmoment blev Felix huvudbry, under överinseende av Peter.
– Fästena till tanken har jag svarvat helt själv. Spetsarna till ramändarna och styret fick jag lite hjälp med.
Bensintanken är en gammal brandsläckare som satt i garaget. Felix skar ut plåt som svetsades fast som styrfenor. Med målade hajtänder sitter referenserna till gamla bombplan och hotrods klockrent.
– Luftfiltret är mammas gamla tesil, halvorna limmade jag fast på ett kopparrör. Avgassystemet rådde det lite delade meningar om. Felix lösning var svår att få att fungera i verkligheten. Idén med en avslutande tratt från en bolltuta fick leva vidare, men det blev Peters öga för det praktiskt fungerande som till slut fick avgöra dragningen.
– Pappa svetsade ihop det på natten på sitt jobb på mejeriet, säger Felix.
– Rostfritt, det blev jättefint, blankt och snyggt, säger Peter.
– Men jag sprejade det med kopparfärg så det skulle se gammalt ut, rättar Felix. Det rådde aldrig någon tvekan om att köra på den patinerade stilen. Men någon genväg var det inte frågan om. Det krävde mycket jobb, känsla och tålamod. Ena dagen målades tanken noggrant och fint för att några dagar senare nötas ner på rätt ställen och med rätt teknik. Allt för att ge ytrosten en bra grogrund. Ramen lades ut i gräset ett par dagar och fick sig en dusch med vatten då och då.
– Jag fick slipa den med saltvatten. Randningen nötte vi ner med rakblad, säger Felix. När det optimala stadiet av förfall stannades processen av med hjälp av linolja. Detaljer som en kasserad fotogenlykta med ett stearinljus, en cykelsadel i läder och en nummerskyltshållare utbankad ur en ärrig skorstensplåt drar blickarna till sig. I brist på registreringsnummer fick det bli teckenspråk utfört av silvrig skeletthand fyndad på en hotrod-marknad. Precis en sådan som elvaåringen inom oss alla förstår att uppskatta. Gasvajern löper över ett kasserat skateboardhjul till ett hemgjort gashandtag.
– Han var väldigt flitig och gjorde verkligen det mesta själv, trots att studsmattan frestade framåt vårkanten, säger Peter inte utan stolthet.
Felix namnlösa chopper vann i de två första tävlingar han ställde upp i. I Hamrånge besegrade han till och med pappa och på Custom Bike Show i Norrtälje slog han en ryss i chopperklassen för icke-H-D. Många av hojarna var extremt påkostade och gjorda av namnkunniga byggare. I november blev Felix inbjuden att ställa ut på Scandinavian Custom Show i Köpenhamn. Det blev en tredjeplats bland alla stora motorcyklar och både limousinåkning och provsittning av en custombil med James Bond-tema. En höjdarhelg, kanske inte helt lätt att förklara för klasskamraterna.
– Dom förstår nog inte riktigt vad jag håller på med, säger Felix, som siktar på att bli arkitekt eller ingenjör. Just nu finns inga planer på nya mopedbyggen. Choppern kommer att luftas till våren, kanske med några nya uttänkta detaljer.
– Får se om jag kör den när jag blir femton. Men den gör 50 km/h, så egentligen får man inte. Jag har provat på inhägnat område. Inte så svårt, bara lite vingligt, säger Felix Forsberg i Gävle. En ung man som verkar ha stakat ut sin framtid.
– Jag fick rita om lite, men inte så mycket. Jag ville ha allt böjt. Både ramen och gaffeln, säger Felix, som råkar vara uppvuxen i en högkreativ garagemiljö. Men tanken på att bygga något eget vaknade efter att han känt sig lite provocerad. Familjen Forsberg, som består av mamma Carolin och pappa Peter, besökte en lokal hojutställning. Vinnaren i mopedklassen var verkligen inget vidare. En Kina-chopper direkt från butik. Så får det inte gå till. Hojtävlingar vinner man efter att ha kämpat i garaget kväll efter kväll, det visste Felix efter att ha varit med pappa Peter på åtskilliga byggtävlingar.
Peter Forsberg är meriterad på området: svensk mästare i hojbygge. Harley-Davidson ska det vara förstås, men fantasin slutar inte där. Av en okörd motor av märket Furir, tillverkad i Gävle 1916, blev det en hel fantasimotorcykel med samma namn. Stilarna har pendlat mellan högfinish och det vackert slitna. Det senaste och i särklass mest utflippade projektet – en H-D med titanram och dubbla jetmotorer(!) – var under uppbyggnad när sonens idé om en moped slog rot.
– Jag hade förväntat mig ett snabbt projekt, någon månad eller så, men Felix ville mer, säger Peter. Det tog ett helt år. När hjul och en 1970-tals Moto Morini (150 kr på Tradera!) måttats in på ritningen var det bara att sätta igång med rörbearbetningen.
– Det var ganska svårt. Vi har ingen bra rörbockningsmaskin, påpekar Felix, som snart lärde sig svarva och fräsa. Svetsningen fick bli Peters avdelning, övriga arbetsmoment blev Felix huvudbry, under överinseende av Peter.
– Fästena till tanken har jag svarvat helt själv. Spetsarna till ramändarna och styret fick jag lite hjälp med.
Bensintanken är en gammal brandsläckare som satt i garaget. Felix skar ut plåt som svetsades fast som styrfenor. Med målade hajtänder sitter referenserna till gamla bombplan och hotrods klockrent.
– Luftfiltret är mammas gamla tesil, halvorna limmade jag fast på ett kopparrör. Avgassystemet rådde det lite delade meningar om. Felix lösning var svår att få att fungera i verkligheten. Idén med en avslutande tratt från en bolltuta fick leva vidare, men det blev Peters öga för det praktiskt fungerande som till slut fick avgöra dragningen.
– Pappa svetsade ihop det på natten på sitt jobb på mejeriet, säger Felix.
– Rostfritt, det blev jättefint, blankt och snyggt, säger Peter.
– Men jag sprejade det med kopparfärg så det skulle se gammalt ut, rättar Felix. Det rådde aldrig någon tvekan om att köra på den patinerade stilen. Men någon genväg var det inte frågan om. Det krävde mycket jobb, känsla och tålamod. Ena dagen målades tanken noggrant och fint för att några dagar senare nötas ner på rätt ställen och med rätt teknik. Allt för att ge ytrosten en bra grogrund. Ramen lades ut i gräset ett par dagar och fick sig en dusch med vatten då och då.
– Jag fick slipa den med saltvatten. Randningen nötte vi ner med rakblad, säger Felix. När det optimala stadiet av förfall stannades processen av med hjälp av linolja. Detaljer som en kasserad fotogenlykta med ett stearinljus, en cykelsadel i läder och en nummerskyltshållare utbankad ur en ärrig skorstensplåt drar blickarna till sig. I brist på registreringsnummer fick det bli teckenspråk utfört av silvrig skeletthand fyndad på en hotrod-marknad. Precis en sådan som elvaåringen inom oss alla förstår att uppskatta. Gasvajern löper över ett kasserat skateboardhjul till ett hemgjort gashandtag.
– Han var väldigt flitig och gjorde verkligen det mesta själv, trots att studsmattan frestade framåt vårkanten, säger Peter inte utan stolthet.
Felix namnlösa chopper vann i de två första tävlingar han ställde upp i. I Hamrånge besegrade han till och med pappa och på Custom Bike Show i Norrtälje slog han en ryss i chopperklassen för icke-H-D. Många av hojarna var extremt påkostade och gjorda av namnkunniga byggare. I november blev Felix inbjuden att ställa ut på Scandinavian Custom Show i Köpenhamn. Det blev en tredjeplats bland alla stora motorcyklar och både limousinåkning och provsittning av en custombil med James Bond-tema. En höjdarhelg, kanske inte helt lätt att förklara för klasskamraterna.
– Dom förstår nog inte riktigt vad jag håller på med, säger Felix, som siktar på att bli arkitekt eller ingenjör. Just nu finns inga planer på nya mopedbyggen. Choppern kommer att luftas till våren, kanske med några nya uttänkta detaljer.
– Får se om jag kör den när jag blir femton. Men den gör 50 km/h, så egentligen får man inte. Jag har provat på inhägnat område. Inte så svårt, bara lite vingligt, säger Felix Forsberg i Gävle. En ung man som verkar ha stakat ut sin framtid.
Kommentarer
Vilket fantastiskt bygge riktigt cool