Flaskmatad blöjpil

Den var vansinnigt snabb, rent livsfarlig. Hårdbantade Silverpilen var precis det som farttokiga 16-åringar ville ha 1955. Silverfärgad ram, läckert karamellfärgad tank, ett fräckt uppsvängt avgasrör, nio hästar – dubbelt upp mot tröga bruksmaskiner. Silverpilen var en omedelbar succé. Femtonåringarnas variant på den blev något annat. Novolette Sport släpptes kort tid efter sin förlaga men fick snabbt – inte oförtjänt – smeknamnet Blöjpilen. På långt håll och vid en hastig blick var den intill förväxling lik storebrorsan. Limpsadeln och tanken verkade vara identiska. Att mopedens skärmar rödlackerats till skillnad från Silverpilens aluminiumskärmar gjorde anrättningen om möjligt ännu aptitligare! Men det var något med … skalan. Och mopedmotorns extrema placering högst upp i den nya fackverksliknade ramen. 

Förvånat såg fabriksledningen hur alla högt ställda förväntningar på försäljningsframgångar platt föll till marken. Ungdomarna var med rätta misstänksamma mot kilremsdriften och underkände redan vid första anblick den enda ynka växeln. Att tvingas till tramptag i en cykelliknande startprocedur var över huvud taget inte tänkbart för den som redan året därpå lagligt men i dödsförakt fick framföra den äkta varan. Att 1956 års modell gavs två växlar hjälpte inte ett skvatt och konkurrenterna började knapra in på Husqvarnas lilla försprång, tack vare kedjedrift, stabbigare motorer och bakfjädring. Men tiden var inte mogen. Även Rex Crossline, Monark M31, Apollo Z9 blev parenteser i det stora hela. Det skulle dröja nästan tio år innan motorcykelns konfiguration med limpa, vaggram och sportigt tilltal slog brett.


Christer Fagerberg från Gränna vet hur hopplöst det måste ha känts. Till en början upplevde han sin Novolette Sport som totalt kraftlös. Räddad från soptippen i Brandstorp på 1980-talet, sedan undanställd på en skitig loge tills en bit in på 2000-talet då den slutligen korsade Christers väg, ganska dyr trots skicket. 

– Den kostade mig en Mercedes dieselmotor och 2 500 kronor i reda pengar, fast visade sig vara ganska okej under alla smutslager. Det röda är originallacken. Däremot var den slående slö så jag började köra gång på gång i en brant uppförsbacke och lade pinnar på marken dit jag nådde. Sedan for jag hem och justerade en aning för att prova igen och igen, säger Christer.

Slutligen gick moppen riktigt skapligt. Med sonen baktill passerades 22 andra mopedister under ett lokalt mopperally, någon sorts framgång. Ändå hävdar Christer att det inte var där och då, i stundens berusning, som han släppte kontrollen och lät allt gå över styr.  

– Nä, det var något år senare när sonen ville ställa ut Novoletten på Elmiamässan i påsktid. Efter rejäl uppfräschning och en tom gammal lustgasflaska dithängd mest på skoj jublade publiken högt!

Ursprungligen ingick den cementgrå flaskan bland de hjälpmedel som barnmorskor sågs kånka omkring under akuta hembesök på 1950-talet. Christer fyndade en komplett akutväska på en loppis, var annars. Sporrad av alla positiva reaktioner studerades möjligheterna att göra installationen på riktigt. Drivkraften var exakt densamma som i Christers yrkesliv som lärare i fordonsteknik, men anslöt också på ett lite bakvänt sätt till hans passion för Husqvarnas klassiska racermotorcyklar. Ett antal imponerande originalrenoveringar har det blivit med åren. Christer djupstuderade ämnet och fann att det krävdes en betydligt rikare bränsleblandning vid lustgasmatning. En Dellortoförgasare från 1952 modifierades med ställbart munstycke och rätt in i dess luftrenare leddes slangen för högexplosiv gas.

– Flaskan visade sig smått omöjlig att få påfylld. Inget företag ville befatta sig med den. Det blev i stället några streetrace-åkare som hjälpte till. Efter en stund i frysen fyllde de på gasen. »Det blev visst lite mycket« flabbade de vid överlämnandet! Och!?

Den sprängfyllda flaskans manometer hade passerat otäckt höga 300 bar och någon vidare provkörning hanns inte med för nu väntade nytt mopperally, denna gång på Visingsö. Christer svalde och svalde då han insåg att moppen stod fullkomligt inträngd med gasflaskan exponerad för den gassande solen under färjeöverfarten som aldrig verkade ta slut. Väl i land väntade rallyt med 121 deltagare och Christer kunde lättad påbörja en mer seriös intrimning och utvärdering.

– Det krävdes ett antal tändstift innan jag hittade ett med rätt hårdhet. Äntligen började delarna lira ihop och 44 kubikaren gå riktigt bra. Med ett gastryck på 10 bar visade det sig funka bäst.

Det var inte bara motorn som behövde trimmas in utan även det komplicerade handhavandet. Väl i väg på tvåans växel och med högerhanden vridande det ordinarie gashandtaget till stoppläget släpptes lustgasen på med vänstra handen. Genom att kalibrera lustgasflaskans ratt till 10 bar (som i sin tur fordrade ett öga på vägen och ett på manometern nere vid vänsterknät) var det nödvändigt att simultant justera det ställbara munstycke på högersidan för att omedelbart berika bränsleblandningen för att motorn inte skulle skära. Det var här evolutionen gjorde en miss och inte utrustade Christer med en extra hand. Att i det läget släppa gashandtaget vore dumt. Moppen skulle då tappa varv och fart, de grundstenar varpå hela processen vilade. Avancerat. 

Ute på Öa (kortversion av Visingsö) nötte Christer undan för undan in tekniken och vid kvällstid på tillbakavägen till färjeläget hade han vunnit det självförtroende som krävdes för att sätta kompisen med sin astrimmade Sachs på plats. Fast den skråen anade förstås faran och tjuvstartade. Christer låg nu verkligen illa till och i en sista desperat handling kopplades hjärnan bort och mer av gasen på – och se! – vid 20 bars tryck synkoperat med en benknäckande platt körstil nåddes sista utförslöpan där Novoletten med snävaste marginal slutligen gled förbi. 

– Normalt presterar en sådan här moped 35 km/h i nedförsbacke, kanske lite mer. Tänk er då den lilla motorns varvtal när hastigheten närmar sig det dubbla, säger Christer Fagerberg, och det går ytterligare en rysning genom den lilla grupp som samlats runt mopeden utanför Husqvarnas fabriksmuseum som vi valt som fotoplats. Plötsligt ser vi alla vad den egentligen är: en liten röd raket. Övervarv eller övertryck. Oavsett vilket blev åtminstone en Blöjpil slutligen förlöst fullt ut, och det skedde med bedövning så där en femtio år för sent.